Recension: Psalm 21 (2009)
Skriven av Johan Nordahl under 
Stockholmsprästen Henrik Horneus (Jonas Malmsjö) börjar tappa greppet när mardrömmarna om hans döda mamma (Lena B. Eriksson) blir allt värre. En dag nås han av beskedet att hans far (Per Ragnar), också han präst i den ödsliga byn Borgvattnet, omkommit under mystiska omständigheter. Han beger sig mot de norrländska skogarna och finner en sektlik församling som tycks ruva på en mörk hemlighet. Medan Henrik kommer någonting på spåren, öppnas sakta portarna till hans eget förträngda förflutna där demonerna väntar men kan hans tro på gud rädda honom undan demonerna?
Psalm 21 är Fredrik Hillers regidebut och är en förvånansvärt bra film. Först vill jag ge en eloge till personerna bakom kameran och redigeringen. Ett strålande arbete med fantastiska bilder och effekter. Manuset var även det väldigt bra och är skrivet av regissören Fredrik Hiller, dock måste jag säga att det blev lite för mycket av det ”goda”. Det blev lite för mycket demoner som skrek och hade animerade ansikten, det hade kunnat skäras ner lite grann.
Slutet var det som gjorde filmen bra. Ett mycket gripande slut som fick en att fundera en hel del, krävs nog att man ser slutet en gång till för att verkligen uppfatta. Mycket imponerad på hur Fredrik Hiller hade gjort slutet, eloge till det.
Skådespeleriet i filmen är absolut inget man kan klaga på. Jonas Malmsjö, Per Ragnar, Björn Bengtsson och Niklas Falk är fyra fantastiska skådespelare som har bevisat att de verkligen kan spela alla olika genrer. Jonas har en sådan speciell och intressant röst, en röst som man verkligen fastnar för och vill lyssna på.
En anekdot som är roligt att nämna är att en av kyrkbesökarna i början och slutet är allas vår Louise Edlind, Malin i Vi På Saltkråkan. Mycket roligt att hon är aktiv igen.
Jag kommer med glädje se Fredrik Hillers kommande filmer, närmast Zon 261. Han verkar vara en mycket kompetent regissör och manusförfattare.
