Recension: Det sjunde inseglet (1957)
Skriven av Johan Nordahl under 
Den tidlösa klassikern Det sjunde inseglet är troligtvis Ingmar Bergmans mest kända film genom tiderna. Filmen har blivit parodierad och omtalad runt om i världen ett flertal gånger. Filmen håller fortfarande med hela 54 år på nacken.
Det sjunde inseglet utspelar sig under 1300-talet då Digerdöden härjar i Europa. Riddaren Antonius Block och hans väpnare Jöns är på väg hem efter ett långt och mödosamt korståg till det heliga landet. En dagsritt från hemmet träffar riddaren på Döden men lyckas förhandla sig till en livsfrist genom ett parti schack. Med döden ständigt i hälarna träffar Antonius på Jof och Maria och deras son Mikael som ingår i ett kringresande gycklarsällskap. De bjuder honom på smultron och mjölk i en skogsbacke och Antonius får uppleva en stund av frid. Han beslutar sig för att rädda gycklarfamiljens liv genom att offra sitt eget.
Filmen är en religiös och mörk berättelse om tro och speglar kampen mellan det onda och det goda. Det klassiska svartvita schackbrädet gestaltar just den kampen, där det onda är döden och det goda är livet. Filmen är uppbygd med ett fantastiskt språk, vackra bilder och ett enastående skådespeleri från samtliga skådespelare. Filmen är mycket gotisk och mörk men öppnar många gånger upp för ett och annat skratt.
Gycklaren Jof spelas av Sveriges genomtidernas roligaste man, Nils Poppe som här blandar både komik och dramatik på ett mycket bra sätt. Riddaren spelas av allas vår Max von Sydow, som idag är en mycket stor skådespelare som är känd världen över. I Det sjunde inseglet, som många säger var hans genombrotts film, gör även han en felfri insats. Han har dock ingen komisk roll till skillnad från Poppe, men hans uttryck är underbart och man lider med han under hans färd genom livet och döden. Döden spelas av Bengt Ekerot, som även han gör en mycket bra insats. Döden har under många år förknippats med just Bengt Ekerots gestaltning då filmen blev såpass känd. Den klassiska liemannen.
Det som är intressant är att denna film fortfarande fungerar och gör ett starkt intryck på både mig och många andra. Detta är en film som helt klart är sevärd, ett stycke filmhistoria som aldrig kommer att falla i glömska och som verkligen alla filmälskare borde se.
Recension: Simon och ekarna (2011)
Under våren 2010 var jag med under inspelningen av en ny svensk film, jag var statist och skulle föreställa en skolelev på sent 30-tal. För en tid sedan hade jag privilegiet att få gå på en förhandsvisning av den filmen som är Lisa Ohlins nya film Simon och ekarna. Efter filmen skulle även Lisa prata om filmen tillsammans med producenten och fotografen. Jag hade inge jätte stora förväntningar på filmen då jag knappt visste handlingen, men de förväntningar jag hade överträffades något kolossalt.
Simon och ekarna handlar om Simon, som växer upp i en arbetarfamilj i utkanten av Göteborg under andra världskriget. Simon är väldigt begåvad och mot hans föräldrars gillande söker han sig till de skolor och utbildningar som en arbetarunge normalt inte söker sig till. Där möter han Isak, son till en förmögen judisk bokhandlare som flytt undan förföljelserna i Tyskland. De två pojkarna och deras familjers liv vävs samman samtidigt som kriget rasar i Europa.
Simon spelas av den allt för använda skådespelaren Bill Skarsgård, som inte gör något speciellt intryck på mig. han är helt okej som han är i alla sina filmer. Däremot Helen Sjöholm och Stefan Gödicke, som spelar Simon föräldrar, är helt fenomenala. Helen Sjöholms skådespelare är mycket trovärdigt och hennes röst är makalöst, till och med när hon inte sjunger. Stefan Gödicke är också han mycket trovärdig som arbetarpappa, en mycket stark karaktär som verkligen kommer fram genom hans utomordentliga skådespel.
Jonatan S. Wächter och Karl Martin Eriksson är två ny tillskot till filmbranschen, de spelar Simon och Isak som unga. Båda två är mycket duktiga och trovärdiga, där har vi två som har mycket bra chanser att bli stora inom filmvärlden.
Filmen i sig är helt fantastisk, jag är mäkta imponerad utav allt. Fotografen Dan Laustsen har gjort ett fenomenalt jobb med det visuella. Storslagna tagningar som gav mig rysningar vid många tillfällen. Regissören Lisa Ohlin har efter den här filmen blivit en av mina två favorit regissörer, den andra är Richard Hobert. Lisa har gjort ett fantastiskt jobb med både manus och regi som hon verkligen ska ha mycket beröm för. Jag kan se i varenda tagningen hur mycket tid alla lagt ner och hur Lisa verkligen har jobbat fram allas bästa sidor. Jag är mycket imponerad.
Filmen har nyligen vunnit manuspriset Montblanc Drehbuch-Preis vid en filmfestival i Hamburg, detta pris är bara ett i en lång rad av priser som denna film kommer att vinna. Den kommer med stor sannolikhet dra hem många priser under guldbagge galan och jag kan inte annat säga, än att jag är mycket glad över att ha en sådan liten del i filmen som jag har.
Jag rekommenderar starkt denna film och hoppas för all del att ni alla går och ser den när den har premiär den 9 december.
Recension: Super 8 (2011)
Super 8 är LOST-regissören J.J Abrams senaste rulle och är verkligen B-kändisarnas film. Här får vi se många nya ansikten och även några gamla som inte riktigt fått sitt genombrott än.
Filmen utspelar sig sommaren 1979, då några vänner bevittnar en katastrofal tågolycka medan de håller på att spela in en Super 8-film. Snart börjar de misstänka att kraschen inte var någon olycka, och det dröjer inte länge innan människor i staden börjar försvinna spårlöst och andra märkliga, oförklarliga saker händer. När den lokale polischefen försöker få reda på sanningen, visar det sig vara något mer fasansfullt än någon av dem kunnat föreställa sig.
Filmen börjar med att som vanligt presentera de skådespelare vi kommer att följa och deras förflutna. Lite längre in i filmen händer det som vänder upp och ner på ungdomarnas liv. Då kraschar ett tåg på ett fruktansvärt otroligt sätt, det blir en mycket omfattande och nästintill gigantisk explosion. Våra kära ungdomar klarar sig dock utan skador.
Steven Spielberg producerar denna film och det känns att Spielberg haft ett och annat att säga till om den här historien. För filmen påminner stundtals om en riktigt Spielberg klassiker, nämligen E.T. Båda filmerna handlar om ungdomar som på ett eller annat sätt ska hjälpa en utomjording att hitta hem. Dock är Super 8 en mycket mer actionfylld och mörk berättelse.
Jag älskar verkligen att de vågar göra en mer klassisk film med ett gammaldags äventyr som har fallit i glömska under många år. Filmen vinner också på att de använt ganska okända skådespelare istället för Hollywoods allra mest kända skådespelare. Den enda skådespelare jag faktiskt kunde känna igen var Noah Emmerich som här spelade militären Nelec, Noah har tidigare gjort t.ex. The Truman Show.
För att sammanfatta så är Super 8 ett häftig och actionfyllt drama som även speglar Amerikas förmåga att försöka tysta ner händelser och undangömma hemligheter.
Recension: Gränsen (2011)
Gränsen, av Richard Holm, utspelar sig på gränsen mellan Sverige och Norge vintern 1942. Två unga soldater lämnar sin post vid vägspärr 83 i norra Värmland och beger sig genom vinternatten mot det naziockuperade Norges gräns. Sverige står på randen till att bli invaderat och de vill se fienden alla pratar om. Men äventyret slutar i katastrof och dagen efter får löjtnant Aron Stenström reda på att hans bror Sven är en av de försvunna soldaterna. Nu tvingas han med oddsen emot sig ta sig in bakom fiendens linjer på ett topphemligt räddningsuppdrag. Och djupt inne i de norska skogarna inser Aron att helt andra slags gränser måste passeras om de ska komma levande därifrån.
Filmen griper tag i en och jag tänker fortfarande på att så här kanske det gick till då. Det försvann ett hundratal svenskar under kriget och denna film visar en version av hur det kunde gått till. Det är sjukt att veta hur nära Tyskarna ändå kunde vart, att de nästan var inne i landet.
I rollerna ser vi ett fantastiskt gäng nya och gamla ansikten, huvudrollerna som bröderna Stenström spelas av André Sjöberg och Martin Wallström. Martin är en utomordentlig skådespelare och gör här ett fantastiskt jobb som den kidnappade brodern. André däremot känns inte trovärdig i vissa fall men lyckas kompensera det under slutscenen.
Två andra skådespelare som medverkar i denna film som nyligen har blivit lite av mina favoriter är Johan Hedenberg och Jens Hultén. Två mycket bra skådespelare som har medverkat i en rad svenska filmer. Mycket bra skådespelare som lyfte filmen stort. Marie Robertson spelar Arons fästmö och gör även hon en mycket bra insats.
Filmen var mycket bra och häftig, roligt att svenskar gör en sådan här Hollywoodfilm som det ändå är. En bit svensk filmhistoria. Filmen hade dock en tendens att bli lite seg då och då, men det kompenserades med en grym slutscen som var väldigt välgjord.
Publikens pris i Frame 2011
Stort tack till alla er som rösta på filmen Okänd i årets upplaga av filmfestivalen Frame. Tack vare er vann vi Publikens pris under en gala ceremoni igår på Bio Roy. Tack för ert stöd, det är på grund av sån här uppskattning som gör att vi fortsätter! Jag vill också tacka de andra medarbetarna i denna film – Daniel Rönnkvist, Erik Billing, Johan Söder och Marc Montgomery som alla har lika stor del i filmen som jag.
Nu blickar vi framåt mot nästa projekt, närmast väntar thrillern Dödsänglar.