• RSS

Recension: Jägarna 2 (2011)

Dec 27, 2011   //   av Johan Nordahl   //   Filmbloggen, Recensioner  //  Kommentering avstängd

Jag har nu sett uppföljaren till den svenska klassikern ”Jägarna”. Den första filmen är en helt okej film, men absolut ingen favorit film. Är Jägarna 2 det då? Läs recensionen så får ni se.

Filmen utspelar sig 15 år efter den första filmen då Erik i all hast tvingades lämna sin polistjänst i Norrland. Nu 15 år senare bor han i Stockholm. Ett brutalt mord på en ung kvinna tvingar honom att åka upp till sina gamla hemtrakter. Det som först ser ut som en enkel mordhistoria visar sig dock snart vara något betydligt mer komplicerat där både jägare, lokala poliser samt Eriks närmaste verkar vara inblandade.

Det är inte ofta en uppföljare lyckas mäta sig med den första, men så är inte fallet här. Tvärtom. Jägarna 2 är mycket bättre än första filmen, på alla sätt. Det är en väldigt tunn och tydlig historia, med tunn menar jag att den inte svänger ut för mycket utan håller sig till en specifik sak. Vilket jag verkligen tycker är bra. Den utspelar sig i en liten by i Norrland vilket gör att alla känner alla och det är ett väldigt klassiskt tema i många kriminalare. Se bara på ”Morden i Midsomer”.

Rolf Lassgård kommer tillbaka i sin roll som Erik Bäckström, en Stockholms polis från Norrland som alltid lyckas dra in familjen i sina fall. Det finns inget att klaga på hos Rolf, han är en av Sveriges absolut bästa skådespelare och gör ett fantastiskt jobb i denna film. Speciellt de sista 20 minuterna i filmen, då man verkligen känner hans frustration och rädsla. Peter Stormare spelar även han en polis, dock en mycket skum polis. Peter är också han en mycket bra skådespelare och det var roligt att återse honom i en svensk film för omväxlings skull. Även han gör sig bäst i de sista 20 minuterna i filmen, makalös frustration och irritation från denna man.

Peters fru spelas av Annika Nordin, en mycket kompetent och mångsidig skådespelerska som får göra lite av varje i denna film. Hon visar både kärlek, sorg, aggressivitet och stundtals är hon till och med lite läskig – nästintill psykopatisk. Hon var i alla fall mycket bra.

Kjell Sundvall är en mycket bra regissör och det märks mycket väl i den här filmen, han har gjort ett väldigt bra jobb.

Filmen var tyvärr lite väl lång, vilket drog ner på betyget och små saker här och var som också spelade in i min betygsättning. Skådespelarmässigt och regimässigt var den extraordinär. Men föll på längd, stundtals manus och att den var lite för förutsägbar. Men den är helt klart sevärd!

 

Comments are closed.